HEJ!

Ja, det var länge sedan jag sist skrev nu. Men jag vill idag skriva om en förfärlig händelse för exakt 6 år sedan. Då brann hela mitt hem ner till grunden i Fröseke som är en förort till Nybro där jag bodde på den tiden.

Detta kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever. Men jag tänkte ut ett par dikter för att minnas detta och dela med mig av denna mycket starka händelse.

Guie Roswall

Nyckel till Minnenas hus

Jag har en nyckel!

Till ett hus...

som inte finns mera!

En nyckel är det enda...

som finns kvar.

Men jag kan ändå...

Låsa upp!

In till Minnenas hus.

I mitt inre...

Öppnar sig en värld!

Som var så välbekant,

så fylld av harmoni.

Idyllen utanför fönstren...

var helt betagande!

Mina fågelträd,

som jag älskade så...

Det stora trädet i parken!

Min huvudkudde...

var nästan...

där ute!

Jag följde årstidernas växlingar,

på nära avstånd.

Nu är allt borta...

Ändå kan jag känna en frid!                                         

Över tanken...

Att mina ägodelar vilar i jorden nu.

På den plats jag älskade mest...

Den platsen

1.

Det som var verklighet...

för en stund sedan,

är historia nu!

Den platsen...

som var så vardaglig,

så nära...

Är borta nu!

Där levde vi...

i många år.

Så mycket minnen...

flyktar förbi.

Och det charmiga gamla huset...

Kanske bara vi?

Tyckte så.

Och idyllen utanför.

Den var helt betagande!

I alla årstidernas skiftningar.

Ingenting är som platser...

Så ödestyngda,

de kan tyckas...

efteråt!

Men då pulserade livet...                                        

2.

Jag betraktade,

mina saker...

då och då,

och tänkte...

Jag får er aldrig!

Men här skall ni stanna...

Till den dagen!

Jag ville...

att allt skulle vara,

och förbli orört.

Som det alltid varit.

Det var det nuet,

som rådde då!

Som jag älskade.

Ibland blundade jag...

och tänkte någonting.

Tänk om allt!

Skulle vara borta...

© Guie Roswall

Ett löfte i vinden

Solen sänker sig. Hösten är på gång!

Men innan mörkret sänker sig,

skall vi få njuta en stund

av Brittsommarens färgstarka kaskad.

Denna korta tid när träden flammar som facklor!

Och de sköna minnena…

ifrån sommaren känns nära.

Vi skall bära dem genom dunklet

i vinterns isiga dvala.

Minnas den tid då känslorna var som mest vakna.

När vi ville dansa till rytmer i solen...

och vandra om kvällen vid havets ljumma vågor.

I natten den varma, hördes sambans sång,

som ett löfte i vinden om att den som lever

får se hur mycket livet har att ge!

© Guie Roswall

Magisk solnedgång

Solnedgång i oktober.

Indiansommarkväll.

En färgkaskad utan dess

like på himlen man ser.

Himlen är violett, djuplila.

Solen är glödhet.

Energigivaren, Livsbejakaren...

En känsla att vara...

I orienten,

infinner sej!

Det känns magiskt!

Som i en dröm,

Men det är väl så...

Livet är?

Ibland händer saker...

Som känns overkliga.

Men som ändå är verkliga!

© Guie Roswall

Septemberglöd

Septemberglöd...

Himlen är lilaröd!

I väster...

Solen är på nedan.

Men en oändlig längtan...

Finns kvar!

Vill sväva bort...

Från vardagen.

Gärna långt bort...

Känna äventyret!

Hösten är betagande.

Fastän fåglarna...

Nästan tystnat.

Det dova suset...

Kvällens kyliga bris.

Jag ville gripa...

Denna stunden i solnedgången!

Hålla sommaren kvar.

Lite till...

Innan mörkret.

© Guie Roswall

Brittsommarbarn

För alltid saknad…

Är du…

Som aldrig kom hem igen…

Ett löftets vind hade smekt

din kind…

Hoppet spirade och våren var i antågande.

Att ha känt någon i så många år…

Är glädje och trygghet i livet…

Men ingenting är någonsin givet!

Du föddes tidigt en Brittsommarmorgon

Det är länge sedan idag!

Denna dag som aldrig blev Din…

Och jag gråter nu!

I Brittsommarsolen…

© Guie Roswall

Tänker på dej…

Tänker på Dej…

Varje Dag!

Har inte glömt…

Det som var!

Fastän tiden…

Drar iväg…

Är du närvarande…

Varje stund!

När jag skall till arbetet…

När fredagskvällen kommer…

och under söndagspromenaden…

Alltid är du närvarande!

© Guie Roswall

HEJ!

Det var nu länge sedan jag skrev här i bloggen. Men kom att tänka på att min man som gick bort i cancer för ett antal år sedan, skulle ha fyllt 67 år idag om han hade levat.

Jag skall i fortsättningen försöka skriva åtminstone varje vecka här i bloggen. Mitt liv har varit alltför stressigt sista tiden med att söka jobb, och sköta alla besök på arbetsförmedlingen och så vidare. Men det skall bli en skärpning med skrivandet här.

I dag tänkte jag lägga ut några dikter som jag tycker passar in på en sådan dag, och följer här efter.

Guie

Till Primitiva Toner 

Till tonerna…

Av de primitiva folken…

Kommer Livsglädjen…

En känsla av att kämpa…

Vidare i tiden!

Lust och Energi!

Skall blandas med leda…

Att leva och kämpa vidare…

I Tiden!

Genom mitt skrivarblod…

Och människors tankar…

Och röster!

Genom musiken…

Till de primitivas toner…

Av: Guie Roswall